...en aning sökande idag...efter meningen och sammanhanget...men jisses vad är det som får mig att återuppta det sökandet egentligen...för har man inte hittat det hittills varför skulle man nu...jaja jag finurlar väl vidare en liten stund till...ska nog gå upp till skogen en stund och bara andas...det kan vara en nog så skön smekning för själen...dessutom fick jag ett annat problem på halsen igår kväll som jag måste ta tag i...det kommer att såra en underbar människa som bor i mitt hjärta...usch vill inte se någon så ledsen...funderar hur jag ska lägga fram det hela ...men det är ju faktiskt så att vissa saker spelar ingen roll hur man framför, de slår stenhårt till ändå...

Jag kommer inte ihåg precis vad du sa ...men jag minns exakt hur jag kände mig...

Det är inte den starkaste som överlever, det är inte heller den mest intelligenta, utan den som är mest anpassningsbar...det är bara så svårt just nu att anpassa sig och att acceptera och gilla läget ...är inte riktigt där än...på vägen dit rabblar jag mitt mantra om och om igen...

...det har varit en helt galet rolig helg...massor av fest, härliga människor, cruising, rock'n roll och en stor SOL ...såååå jäkla nice...man vill inte att det ska ta slut...så när man vaknade i morse kändes det lite depp att det var arbete och verklighet igen...men så är det väl, man måste ha de där vanliga lite gråa dagarna för att uppskatta de mer lite festliga stunderna... sen att det redan var onsdag idag o bara tre arbetsdagar till helg igen gjorde ju i alla fall saken lite lindrigare...

...somliga dagar är man inte riktigt HÄR och NU utan man är lite DÄR och DÅ...

”...jag vill tillbaks till 1965 , jag skulle tro dig när du sa...att allt kommer att bli bra...”mmm när man va liten då räckte det att mamma blåste eller satte plåster på det onda...så skulle det få vara hela livet egentligen...Tandborsten som för ett halvår sedan gjorde mig alldeles varm inombords varje gång jag öppnade badrumsskåpet...den ligger nu där som ett hån o får mig att fälla en tår nu istället var gång jag öppnar...har inte riktigt mage ännu att kasta den ...vi skildes åt där den där natten...var o en gick hem till sitt...å så ska de vara nu...vissa stunder är jag helt överens med det beslutet o vissa stunder känns bara förjävliga o såååå sorgsna...jag trodde o trodde o trodde , men varför skulle det varit annorlunda den här gången...och jag som innan den där kvällen i höstas hade bestämt mig för att aldrig mer... jag mådde ju så himelens bra då ju...???...nåja jag hoppas det här försvinner snabbt från mitt liv...för nu ska jag fokusera på kuliga grejer o sååå...igår kväll äntrade Nationalteatern scenen på Kulturakademin i Motala o vi va där... längst fram ...åhhh vilket jädra draaaag alltså...underbaaaart...för vi är trots alla år vi samlat på oss fortfarande Barn av "VÅR" tid...

 Om jag är tvungen att säga varför jag älskade honom, känner jag att jag kan bara förklara att ”Därför att det var han... därför att det var jag” (Michel de Montaigne)

Mitt första barn Caroline föddes 1982 , 1986 kom Johanna och 1991 föddes mitt minsta barn Oliver... han flyttade hemifrån 2011...det innebär att i 29 år har jag haft barn boende hos mig...i samband med att Oliver flyttade så flyttade jag till en tvåa i samma hus som jag bott i de senaste 7 åren...det kändes riktigt bra att få bo kvar i samma hus ...och att för första gången få bo alldeles själv ...få bestämma när och vad och om jag vill äta...tvätten för en hel vecka rymdes helt plötsligt i en Ica-kasse, det fanns tider då inte ens tre o fyra Ikea-påsar räckte till...mjölk räcker nu att köpa en liter i veckan o jag som alltid förrut önskat mig en egen tappkran ifrån Arla...dammsuger gör jag kanske en gång i veckan...förr ibland två gånger om dagen för förrutom tre ungar bodde det desutom en hårig golden retriever hos oss ...i diskhon står det en kaffemugg och nåt litet bestick kanske...det har funnits dagar då man till köket har fått burit ut hela serviser ifrån tonårsrummen...jag kommer och går som jag vill ...vill jag inte åka hem så gör jag inte det...det är en ganska skön tillvaro ...för det mesta... men ibland får jag sådan längtan efter tiden när barnen var små, när det var liv o rörelse hemma ...nu hoppar man ju nästan högt när en knappnål faller till golvet...när jag hör Alf Robertssons ”Hundar ungar och hembryggt äpplevin” då gråter jag...

Dem finaste jag vet ...

Ibland vill jag bara ställa mig på en kulle som Ronja Rövardotter o vråla ut ett riktigt primalskrik...tror det kanske skulle lätta på trycket som man bär på...men man är ju så uppfostrad att så gör man inte …det skulle kännas skönt just för stunden att få balla ur riktigt rejält ...men sen då....???...vissa dagar smider jag planer att bara dra ifrån allt...skulle va skönt ...men sen då...???...Jooo för det är ju så att verkligheten kommer alltid någon gång ifatt en o man måste ta tag i det som knölar till livet för en...men så sant som det är sagt så är det så att ärligheten och sanningen det är det som gör oss fria in i själen...jag har i hela mitt liv lagt locket på och inte tillåtet mig att känna när något blir jobbigt , det har känts som nödvändigt för att överleva i vissa perioder av mitt liv och taskiga inlärningar har en förmåga att leva kvar i en ...trodde att jag jobbat bort det...men känner spår av det nu igen ...VILL INTE vara sån för jag vet att det kommer ifatt mig förr eller senare...Näää nu  "tar jag mig i kragen" och försöker leta efter sanningen istället...och se till att den gör mig fri...för det är bara mitt eget ansvar och mig det hänger på hur jag ska må ...

”Man kan begära att jag skall söka sanningen, men inte att jag skall finna den..."   

De rosa molnen... det är dem man vill vara omgiven av...

Efter så där en fyra timmars nattsömn sitter jag här med morgonkaffet...lite småont i halsen...men jag är ju ”aldrig” sjuk så NÄÄÄÄ VA !!!...det går nog snart över.... Det är skönt med morgnar ...för det första så dör alla troll och spöken i ljuset...de där som stökar till det när man känner att man bara måste få sova för att snart är det dags att gå upp ...jaaa ni vet de där nätterna när minsta lilla bekymmer blir hur stort som helst o hela ens existens sätts på prövning...men som i ett slag försvinner det livshotande tillståndet i ljuset och man tänker -”men herregud jag har varit med om värre grejer än det här” ...en annan fin sak med morgnar är att det ligger en helt ny dag framför en med nya möjligheter och nya chanser att göra det bästa av dem...

...och…..det är inte hur man har det, utan hur man tar det och vad man sedan gör utav det...

En härlig tid ligger framför oss...våren...det brister i knoppar o känslor svallar...underbart...en annan finfin sak med våren är att få ta fram bilen från vinteridet...mysig känsla...som jag inte vill vara utan...men va tusan nu är de visst ett bakslag i görningen...de är ju bara för tråkigt ...man har ju efter några fina dagar nu med sol o värme ställt in sig på att sååååå ska de vara nu...vill bara ha SOOOOOOL ingen mer jädra kyla o jag vill inte se enda snöflinga till nu...