Ibland är det, eller faktiskt för det mesta, så jäkla underbart att leva...och sen ibland kan det va så himla svårt, jaaa näst intill övermäktigt...herregud jag vet väl det att det alltid blir bättre...nån gång...men det är en klen tröst just nu...å när man nästan vet att ens farhågor och aningar besannats och hornen är på väg ut i pannan ...ja då känns det långt till själslig lugn o ro...